En VHF-radio är fortfarande den mest pålitliga vägen att nå hjälp till sjöss, snabbare och säkrare än mobilnätet som ofta saknar täckning långt ute i skärgården eller på öppet vatten. Valet mellan modeller handlar sällan om marginella skillnader i ljudkvalitet. Det handlar om sändningseffekt, om vilka säkerhetsfunktioner som är inbyggda och om hur radion ska sitta ombord.
Den här jämförelsen tar upp fasta och handhållna VHF-radioapparater ur Watskis sortiment, från enkla reservradio till system med AIS-transponder och GPS-integration. Frågan är sällan vilken radio som är bäst i absolut mening. Den är vilken radio som passar just den kombinationen av båt, farvatten och elsystem du redan har.
Fast eller handhållen VHF: vad valet egentligen handlar om
Skillnaden mellan en fast och en handhållen VHF-radio är sändningseffekt, strömförsörjning och var radion sitter i båten. En fast radio kopplas till 12 volt, till en extern antenn högt uppe i masten eller på ett spant, och sänder normalt med 25 watt. Det ger den bästa räckvidden av allt som finns i den här jämförelsen.
En handhållen radio har egen batteridrift och sänder med mellan 1 och 6 watt. Den är byggd för att flyta, tåla ett fall i vattnet och fungera som reserv om den fasta radion eller båtens elsystem fallerar.
Den ersätter inte en fast radios räckvidd. Den täcker en annan situation: den som finns i jollen, i livflotten eller i fickan när något går fel med huvudsystemet.
DSC och GPS: varför MMSI-numret är nyckeln
DSC, Digital Selective Calling, är den funktion som gör en VHF-radio till mer än ett samtalsverktyg. Med en knapptryckning skickar en DSC-radio ett nödanrop som innehåller båtens identitet och, om radion har inbyggd GPS eller är kopplad till en extern GPS-källa, exakt position. Kustbevakning och andra fartyg i närheten kan då agera direkt utan att vänta på ett röstsamtal som beskriver var båten befinner sig.
Funktionen kräver ett MMSI-nummer programmerat i radion. Det är en unik identitet för fartyget, kopplad till ägarens kontaktuppgifter i ett register, och det steget kräver en egen administrativ process utöver själva köpet av radion.
En radio utan DSC fungerar fortfarande för vanlig kommunikation. Den saknar bara den snabba, positionsbärande nödfunktionen.
I vårt urval har både 1852 VT509M, Navicom RT-750 DSC/GPS/AIS och Garmin VHF 215i AIS inbyggd GPS kopplad till DSC-funktionen. De enklaste handhållna modellerna, som 1852 VT20M, saknar båda delarna helt.
AIS: mottagning, sändning och vad det egentligen visar
AIS, Automatic Identification System, är inte samma sak som DSC även om de ofta nämns tillsammans. AIS sänder och tar emot kontinuerlig information om andra fartygs position, kurs och fart, inte bara i en nödsituation.
Det är skillnaden mellan att larma om något går fel och att se vad som är på väg mot dig innan det blir ett problem.
Här skiljer sig modellerna i vårt urval tydligt åt. Garmin VHF 215i AIS har en inbyggd AIS-mottagare, enligt tillverkarens egen produktsida, vilket betyder att den visar andra fartyg men inte sänder ut båtens egen position till dem. Navicom RT-750 DSC/GPS/AIS tar emot AIS-signaler från både klass A och klass B-utrustade fartyg via samma VHF-antenn. Garmin Cortex V1 går ett steg längre med en fullständig SOTDMA klass B-transponder som både sänder och tar emot, vilket gör den egna båten synlig för andra på samma sätt som den ser dem.
Ingen av de rena kommunikationsradiorna utan AIS-tillägg, som 1852 VT509M eller de handhållna 1852-modellerna, tar emot AIS-trafik. Det är en genuin avsaknad, inte en brist i beskrivningen, och det är därför den här jämförelsen väger AIS-funktionen som ett eget kriterium i stället för en bonus.
Kanaler, ATIS och regler för svenska farvatten
Samtliga radioapparater i den här jämförelsen är förprogrammerade med de internationella marina kanalerna, och flera stödjer trippelvakt så att kanal 16 övervakas parallellt med två andra kanaler. ATIS, Automatic Transmitter Identification System, förekommer i modeller som Navicom-serien och krävs på vissa europeiska farbara inre vattenvägar där en radio måste identifiera sig automatiskt vid varje sändning.
Att använda en VHF-radio ombord i Sverige kräver ett certifikat, SRC (Short Range Certificate), som operatören måste ha oavsett vilken radio som används. Det är samma krav för en enkel handhållen modell och för ett fullskaligt system med AIS-transponder.
Radion i sig avgör inte om du får sända. Certifikatet gör det.
Antennens betydelse för räckvidden
Räckvidden på en VHF-radio avgörs mer av antennens höjd över vattenytan än av de sista extra wattarna sändningseffekt. En fast radio med 25 watt och en antenn monterad högt i en mast hörs betydligt längre än samma radio med en låg antenn, eftersom VHF-signaler i praktiken följer horisonten och inte böjer sig runt jordklotet. Det är också anledningen till att en handhållen radio med bara 5 eller 6 watt aldrig kommer upp i samma räckvidd som en fast installation, oavsett batteri.
För den som redan har en fast radio med bra antennplacering ger en handhållen radio trygghet i jollen eller som reserv, inte en förlängning av den fasta radions räckvidd.
Underhåll och säsongsförberedelser
Kontrollera antennkabel och kontakter för korrosion inför varje säsong, särskilt på en fast installation som suttit ute över vintern. En handhållen radios batteri tappar kapacitet med åren, och flera ägare rapporterar att äldre batteripack håller betydligt kortare tid än när radion var ny.
MMSI-numret och eventuella kontaktuppgifter i DSC-registret bör stämmas av vid ägarbyte av båten.
En radio med korrekt programmerat MMSI men fel kontaktinformation försenar hjälpen i onödan om ett nödanrop skickas.
För den som redan har bra batterikapacitet och elförsörjning ombord finns anslutande utrustning att se över samtidigt, till exempel ett marinbatteri med tillräcklig kapacitet för både VHF, ekolod och övrig elektronik, eller en solpanel som håller systemet laddat mellan turerna. Ett ekolod delar ofta samma elsystem och till viss del samma NMEA-nätverk som en modern VHF-radio med GPS och AIS.
